Telefonsvarare på 80-talet

Äldre telefonsvarare. Foto: Le foto di Pablo.

"Hej, du har kommit till Carina. Jag är inte hemma just just men lämna gärna ett meddelande efter pipet. Hejdå!"

Ett typiskt meddelande, på en typisk telefonsvarare under 80-talet. Vad gjorde man utan dem, i den totalt mobil-, Facebook- och Instagramfria tillvaron?

Miss 80's minns, med blandade känslor, hur hon klev innanför ytterdörren och med nervösa steg närmare sig den lilla apparaten. Vilken digital siffra skulle blinka i displayen? Två, tre eller fem? Eller, ve och fasa, noll? Det sistnämnda scenariot kunde vara särskilt skrämmande om man befann sig i något slags relationsvakuum. Eller, för att tala klarspråk: "Varför ringer han inte?".

Att eventuella inbrottstjuvar glatt noterade folks frånvaro, var inget man lade någon större vikt vid. Desto viktigare var det att tänka på hur man lät på rösten och att ingen råkade skramla (eller ve och fasa: spola) i bakgrunden.

Telefonsvararmeddelanden inbjöd också till bus. Miss 80's minns med särskild förtjusning hur en av hennes vänner fick följande busiga svarsmeddelande inspelat i smyg. Obs! Inläst med Hans Villus-röst!*

"Hej, du har kommit till xxxx, den fräcka, fala och fatala. Hon kan vidare icke närvara vid telefonen, då hon bedriver studier vid Göteborgs Handelshögskola. Tack för påringningen!"

Happy memories!

*Vet du inte vem Hans Villius var? Stackars dig. Då har du också missat Svart på vitt. Men det är aldrig för sent.