Rökning på 80-talet

Cigarettreklam på 80-talet.

Någon som minns rökrutan i högstadiet? Inhägnaden på skolgården dit de tuffa släntrade, med träskorna skrapande mot asfalten och ciggen i jeansjackan? Miss 80's höll sig på behörigt avstånd från denna plats. Men nog gled hon runt på en och annan skoldans med en giftpinne i handen, mest för syns skull. För rökning var tufft.

Tufft i en annan bemärkelse var det att jobba på restaurang med rökning tillåten. Om det har Miss 80's redan bloggat. På The Restaurant from Hell fanns en dimma som skulle få den vid Lützen att blekna. Som helg- och sommarjobbare vistades Miss 80's i dessa rökdimmor under sju år. Resultatet blev en allergi mot cigarettrök som inte var helt lätt att hantera.

Gå på krogen i Stockholm på 80-talet? Javisst, om man ville skära sig fram genom luften med machete och stinka som en tobaksfabrik i en vecka efteråt. Att dessutom klä sig i stickad väst av syntet (à la H&M) var big mistake. Det var inte direkt svårt att spåra den västen sen ...

Äta på restaurang var ett mindre forskningsprojekt, med idel koll av följande: 1) Finns det rökfria bord? 2) Står de nära rökavdelningen? 3) Ska jag lyckas tajma min beställning av huvudrätten, så bordsgrannen hinner röka klart efterrättsciggen? 4) Åt vilket håll blåser det på uteserveringen? (I och för sig fortfarande ett problem i Stockholm men inte i Barcelona!)

Ta en titt på filmen nedan om den rökvänliga skolan från 80-talet. Hur tänkte de här?
Hade Marty McFly och Emmett "Doc" Brown sladdat in på skolgården och meddelat att New York skulle vara helt rökfritt trettio år senare, hade i alla fall Miss 80's sagt: "Dra den om Rödluvan också!"

PS. Till alla eventuella tonåriga läsare som trillat dit: Försök fixa hjälp! Rökning är inte tufft.