Nyårsafton på 80-talet

Det är dags för nyårsafton igen. Ja, Miss 80's skriver "igen" eftersom åren passerar i en hiskelig fart. Vart tog tiden vägen?

Det var ju alldeles nyss det var nyårsafton 1985. Miss 80's minns en hemstickad cardigan med gigantiska axelvaddar, i trendigt cerise garn. Naturligtvis hade hon stickat den själv. Och naturligtvis skulle hon ha den på, fast den var alldeles för varm för kvällens behov.
.
Med matchande gigantisk rosett i håret shejkade Miss 80's loss till tonerna av 1999 (signerad Prince). År 1999, vilken framtidsvision. Hur skulle världen se ut i en sådan avlägsen framtid? Det var dock inga bekymmer som fick tynga Miss 80's hjärna alltför länge.

På 80-talets nyårsmeny stod gärna rätter som enkelt kunde trollas fram med – ja, självklart – grädde. Nyåret 1988 avnjöts bland annat en fiskrätt, som inte krävde någon direkt femma i hemkunskap.

Man tog helt enkelt rödspättafiléer och lade dem i en form, indränkta med vispgrädde. På med stenbitsrom och skjuts in i ugnen. Namnam!

I alla år hade Miss 80's som princip att inte missa tolvslaget, det vill säga att höra en klocka slå tolv slag. Det här med att snegla på sin armbandsklocka (ja, sån hade alla) och bara konstatera "nu är det nytt år" var/är inte Miss 80's grej. Nej, Jarl Kulle (med efterföljare) på Skansen ska/skulle det vara.

Fyrverkeriskjutandet avnjöt hon helst från insidan av fönstret för att slippa frysa benen av sig i de klassiska nylonstrumporna. Någon ordning och reda måste det ju vara!

Gott nytt 2014! önskar Miss 80's alla läsare

PS. Med glädje konstaterar Miss 80's att Band Aid vann över USA for Africa i omröstningen om bästa låt. Tack till er som röstade!

Universitetsfester på 80-talet

Miss 80's studerade i många, långa år. Närmare bestämt 17 år, från 1971 till 1988. Men tiden tillbringades inte bara med näsan över böckerna.

Universitetstiden var också fylld av fester på 80-talet. Det var allt från ost- och vinkvällar med de närmaste vännerna, till korridorsmaskerader eller stora middagar med bordskavaljer.

De stora festerna fick man oftast köa till, för att få biljetter. Men köandet var ofta ett event i sig.

Värst var nog biljettsläppet till Draget i Linköping, där deltagarna skulle övernatta i kön för att säkert få biljetter. Miss 80's med väninna släpade dit varsin madrass och förberedde sig på en lång natt. Någon sömn blev det knappast. Det spelades musik och smaskades på medhavda matsäckar. Den som åkte hem och "fuskade" straffades genom att köandet kunde byta system när som helst under natten.

Miss 80's hemma hos en studiekompis på förfest. Notera det trendiga svarta halsbandet och
klädernas "jordfärger". Högsta mode år 1983/1984!

När morgonen väl grydde fick Miss 80's och kompisen biljetter. Bara för att konstatera att det hade gått lika bra att komma direkt på förmiddagen ...

Hur gick då festerna till? Ja, dagen D startade oftast med förfest hemma hos någon. Ibland en riktigt avancerad sådan, som här då Miss 80's och väninnan (ja, densamma) dukade upp ett riktigt delikatessbord.

Väl framme på den stora festen väntade fördrink, innan man slog sig ner till bords för en trerättersmeny.

Den som inte hade någon flott festklänning, kunde bara ta ett glansigt tygstycke och vira kring kroppen som en tub. Åttiotalet var också hemmafixarnas decennium.

På med ett brett skärp och gigantiska plastörhängen, "and you were all set to go". På fötterna hade damerna pumps, i allehanda färger, och på ögonlocken generöst med ögonskugga. Rejält med läppstift applicerades, för att inte tala om färgen från rougeborstarna som gick varma på damtoaletten.

Middagen fortskred med mer eller mindre uppfinningsrika sånger och avslutades oftast med Punschen kommer, alltmedan den nämnda drycken bars in som avec.

Så vidtog dansen som varade till långt inpå småtimmarna. Under det så kallade "eftersläppet" kunde personer utan middagsbiljett ansluta sig, till en lägre kostnad. Eller också gjorde man som Miss 80's (med samma kompis), och tog köksvägen genom vissa kontakter.

När de sista tryckarna spelades, var det ibland bara ett par timmar kvar till dess att Miss 80's skulle upp och helgjobba –  på annan ort. Men det gick oftast alldeles utmärkt. Likaså studierna, som sedermera resulterade i en fil.mag. för Miss 80's del.

Det var tider det: La Dolce Vita!

PS. Dålig kvalitet på vissa foton? Ja, det kan bli så när de suttit bakom plast i en pärm i
30 år. ;)

Depeche Mode på 80-talet och i dag

Some Great Reward av Depeche Mode. Foto: Wikipedia.

Året var 1984 och Miss 80's fyllde jämnt. (Hur mycket får ni räkna ut. Det borde även den med etta i matte klara av ...). Den som i sin tur inte vet vad en etta i betyget är, får rådfråga mamma eller pappa. Alternativt googla. Så till saken: Miss 80's firade i sin hyresetta, där fler personer än antal kvadratmeter trängde ihop sig för ett party som varade till gryningen.

Bland de bästa presenterna var ett nytt album med Depeche Mode – ett av Miss 80's absoluta favoritband. Andäktigt drogs skivan ur det något styva fodralet och lades på skivspelaren. Ner med pickupen och så dags att njuta!

Senare samma höst skulle hon, med bästisen, gå på Depeche Modes konsert i Eriksdalshallen i Stockholm. Och inte nog med det! Hon skulle stå längst fram ... George Orwells ödesår blev alltså ett glädjens år, åtminstone på musikfronten för Miss 80's del. Och länge, länge skulle pojkarna från Essex fortsätta att snurra på skivtallriken, även sedan cd-spelaren gjort sitt intåg i svenska hem.

Nästan trettio år senare har Miss 80's en nästan vuxen son. Tillsammans med honom sitter hon framför sin bärbara dator för att klicka hem biljetter till en konsert. En konsert som ska gå av stapeln den 27 juni, i Sveriges huvudstad – närmare bestämt i Globen. Det lyckas, trots att de är lite sent ute flera timmar efter biljettsläppet. (En skolavslutning kom i vägen.)

Men det ordnade sig. Den 27 juni 2013 kommer de att vara där. I sektion A kommer Miss 80's med son att återfinnas, så nära scenen det går utan ståplats. Och pojkarna från Essex kommer återigen att sjunga sig rakt in i Miss 80's hjärta med rytmer som pulserar i blodet. Rytmer som gått med samma blod, till ett annat hjärta, hos Miss 80's son.

Sådant är livets mysterium.