Köpa lägenhet 1987

Mäklarannons på 80-talet. Jo, det ska nog stå "Hammarbyhöjden".

Tänk dig att du kliver in i hallen och där står redan 30 par skor, fast visningen precis börjat.

Efter att snabbt ha skannat lägenheten haffar du mäklaren: "Jag tar den!", varpå mäklaren svarar: "Tyvärr, det var en som hann före ..."

Så kunde det gå till när man köpte bostadsrätt på 80-talet. Och inte undra på: ingen kontantinsats, lätt att låna höga belopp och stor efterfrågan.

Eftersom bostadsannonserna knappast gav hela bilden, blev det till att kuska runt en hel del. Homestyling med basilika på köksbänken? Virtuella rundturer på nätet? Glöm det. Det fanns inte; nej, det fanns ju knappt något nät alls (utom i fiskebutiken).

En åtråvärd lägenhet i Hammarbyhöjden.

Året var 1987 när Miss 80's kom till Sveriges huvudstad. Förbi var tiden i Linköping där hyreskontrakt kunde ges bort. Nej, nu var det köpa som gällde och att vara på hugget.

Efter en tid i studentlägenhet tänkte Miss 80's och sambon slå till på en tvåa i Gubbängen. Men tyvärr, där utspelade sig just det scenario som beskrivs ovan.

Mäklaren tyckte dock så synd om paret, så han lät dem få en förhandstitt på lägenheten i annonsen ovan – och då sade de: "Vi tar den!"

Visserligen behövde man köpa in en del färgburkar (bland annat för att måla det bruna köket gammelrosa) men annars var det klockrent.

Nu vidtog en idog renovering, där kompisar tillkallades för att rolla väggar.
Vitt, vitt, vitt skulle det vara.

Miss 80's minns hur en av kompisarna suckade: "Jag förstår fortfarande inte varför jag står och målar en vit vägg vit" medan en annan stackare fick kontaktlinserna prickiga av färg. Men annars knotade ingen. Det var sånt man gjorde då, för polarna: målade och bar möbler. Givetvis utan flyttfirma.

Sovrum á la 80-tal. (Fotograferad papperskopia med plast över ...)

Resultatet blev en tipptopp bostad, inredd med ljusblå puffiga gardiner och yviga yuccapalmer. Ett och annat arvegods från sjuttiotalet fick också följa med. Detta var ju trots allt det första riktiga hemmet.

Det Miss 80's och sambon inte visste var vilka grannar som huserade i detta hus. Då hade de kanske inte varit så heta på gröten ...

Fortsättning följer ...

PS. Nyfiken på Miss 80's andra bloggar och sidor på nätet? Välkommen till New York-bloggen och språksajten, där du får annorlunda språkråd med Youtubeklipp och humor.

Samtliga foton: Miss 80's privata från fotoalbum.

Studentboende på 80-talet

Väggfast telefon och högtalare på väggen. Hej, hej, 80-tal!

Miss 80's har en son som ska börja på universitetet. Vad hände? Det var ju inte länge sen Miss 80's själv tog sina pinaler för att flytta hemifrån. Eller?

Året var 1983. Platsen var Linköping. Ja, det var där och då Miss 80's själv sökte studentboende.

Att bo i studentkorridor var uteslutet för Miss 80's del, då hon aldrig har varit något större fan av kollektiva aktiviteter. Därför sökte hon endast lägenheter, vilket i ärlighetens namn gick sådär.

Första anhalten blev därför att vara inneboende i en familj. Big mistake! Mamman i familjen ville mest ha Miss 80's som sällskapsdam, då hon själv var mammaledig. Ettåringen sprang ut och in i Miss 80's rum och vred på stereons knappar. Studiero kunde hon bara glömma.

Rummet låg en bra bit utanför stan och familjen var dessutom snål. Hur tänker man, när man lagar en köttfärssås för ett helt kompani, placerar grytan mitt på bordet och sedan vägrar att ge Miss 80's en enda slev, där hon sitter med sina makaroner och djupfrysta (nåja, tinade) köttbullar?

Det gick bara att stå ut en månad – och under denna tid övernattade Miss 80's ändå mest hos en nyfunnen väninna inne i stan.

Efter att ha annonserat i lokaltidningen: "Hjälp! Skötsam, studerande, rökfri flicka söker lägenhet" började svaren ramla in. Det blev napp på en etta i andra hand, 26 kvadratmeter med kokvrå centralt. ETT EGET boende! Miss 80's var lyrisk.

Egen kokvrå med "rasseldraperi".

Stoltheten var stor: "Här bor jag!"

Tiden i andrahandsettan blev fantastisk. Hon lärde snabbt känna grannarna som var i samma ålder (18 till 25) och mycket sociala. Det sprangs mellan lägenheterna, lånades LP-skivor, tandborstar (!), fikades och förfestades. Men en dag uppdagade Miss 80's att hyran egentligen låg på cirka 500 kronor per månad medan lägenhetsägaren tog ut hela 800 kronor! Arg över detta överpris började hon leta igen.

Då dök den upp: En etta med förstahandskontrakt! En kille såg Miss 80's annons (ja, samma rökfria, studerande, skötsamma flicka var hon förstås) och ville ge bort sitt kontrakt! Givetvis tackade Miss 80's ja, till och med utan att ha sett lägenheten.

Den skötsamma, studerande, rökfria flickan, aka Miss 80's som 19-åring.

Den var på 37 kvadratmeter med stort kök och balkong! Hyra: cirka 700 kronor/månad. Att den låg nära en ganska trafikerad väg var väl inget. Den låg ju centralt! Och även efter att ha sett lägenheten var Miss 80's tvärsäker.

Nu återstod bara en sak: att få hyresvärden att gå med på kontraktsskrivning. Men här blev det stopp! Värden (en målare i pensionsåldern som andats in lite för mycket farliga ångor) sade NEJ! Detta trots att Miss 80's så fint hade nigit och tagit i hand. Han hade "andra i kö", påstod han.

Men efter några dagar (då Miss 80's gråtit av förtvivlan) ringde han upp henne och sade halvsurt på bred östgötska: "Jag tyckte så synd om dig, så OKEJ då, du får väl lägenheten då ..."

To be continued ...


Foton: Ur Miss 80's privata fotoalbum från 1983. Digitala bilder? Hehe, knappast!