Det började en dag i slutet av det glada 80-talet. Miss 80's sambo kom hem med en (hyr)-video respektive -tv, av sista skriket. Och vad var då sista skriket? Jo, vitt! Miss 80's höll på att svimma, så imponerad blev hon av sambons egenhändigt gjorda trendiga val (egentligen slumpmässigt).
Nu ställdes genast tusen kanaler in (nåja, cirka 20 då) via bostadsrättsföreningens kabel. En revolution för några som varit uppvuxna med enbart två kanaler att välja bland, ja till att börja med enbart en. Fast sååå gammal är inte Miss 80's.
Den kanal som regerade i Miss 80's hem, var utan tvekan MTV (= Music Televison för er som inte har en susning). Ni som tittar på MTV i dag, ska veta att detta inte på långa vägar kan jämföras med 80-talet. Då handlade det om en ren musikkanal.
Miss 80's hängde vid tv:n som en fluga i en godispåse. VHS-högen växte sig kämpahög med musikvideos (ja, detta utspelade sig på den tiden, då Språkrådet fortfarande inte beslutat om pluraländelsen "video-r"). Youtube? Internet? Dra den om Rödluvan också.
Nu vidtog en konstant tävling med sambon, om vem som kunde spela in flest låtar. Spela in gemensamma band? No way. Och tur är väl det när paret i dag gått skilda vägar. Hur gör man med vårdnadstvister kring videoband?
Miss 80's minns med nostalgi i blicken de karismatiska programledarna.
Här är Ray Cokes ...
... och good old Steve Blame (här intervjuandes Boy George, en av 80-talets klättrande stjärnor):
Så ett axplock från Miss 80's bandskörd:
"Karma Chameleon" med Culture Club:
Bonusinformation: Miss 80's var särdeles förtjust i mannen som första gången dyker upp vid 00.30, alldeles till höger i bild. ;-)
"The Riddle" med Nik Kershaw:
Vart tog dessa godbitar vägen? Vad hände med musikhistorien? Och tv? Miss 80's säger som då det begav sig: "Don't touch my MTV!".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar